ENSKILD ANALYS 831

IndikationMisstanke om autoimmun encefalit och paraneoplastiska symptom.MetodRadioimmunoprecipitation (RIA).SvarResultatet anges som negativt eller positivt. Positivt resultat följs åt med koncentration (pmol/L).TolkningAutoantikroppar riktade mot VGKC ses framför allt hos patienter med neuromyotoni, Morvans syndrom, autoimmun encefalit eller idiopatisk epilepsi. Dessa antikroppar är ofta riktade mot de kaliumkanal-associerade proteinerna CASPR2 (contactin- associated protein-2) och LGI1 (leucine-rich, glioma inactivated protein 1) samt i mycket ovanliga fall mot Contactin-2. CASPR2, LGI1 och Contactin-2 proteinerna räknas som membran associerade eller extracellulära och är viktiga för samlokalisering av Kaliumkanalskomplexet.
Antikroppar mot CASPR2 ses oftare vid neuromyotoni och Morvans syndrom, medan antikroppar mot LGI1 oftare ses vid autoimmun encefalit. Autoimmun encefalit (AE) är ett autoimmunt syndrom som karaktäriseras av bland annat störning av episodiskt minne och epileptiska anfall. Neuromyotoni är ett speciellt tillstånd som karaktäriseras av att serier av snabba nervimpulser leder till muskelryckningar och muskelkramp. Morvans syndrom påminner om neuromyotoni där symptomen är associerade med smärta och svår sömnlöshet.
Antikroppar mot VGKC har rapporterats vara associerade med cancer i ca 30% av fallen med neuromyotoni och 40% av fallen med Morvans syndrom. Tymom är vanligast. Tumörer är mycket ovanliga hos patienter som har VGKC antikroppar och associerad autoimmun encefalit eller idiopatisk epilepsi.
Autoantikropparna blockerar eller bryter ned spänningskänsliga kaliumkanaler, som finns i nervtrådens cellmembran längs ryggmärgen till muskeln. När en nervimpuls har passerat återställer kaliumkanalen den elektriska spänningsskillnaden mellan nervfiberns utsida och insida. Om kaliumkanalen inte fungerar kommer det att ske en förlängd effekt av nervimpulsen (depolarisation) så att den spontant upprepas i serier.
Metoden för VGKC antikropps detektion finner fler autoantikropps positiva patienter än vad som detekteras med analyserna för CASPR2 och LGI1 autoantikroppar. Detta beror troligtvis på att det finns ytterligare proteiner i VGKC komplexet som kan vara associerade med autoantikroppar (dvs fler antigen ingår i VGKC-komplexet) samt eventuellt att RIA metoden som används för VGKC analys är känsligare än den indirekta immunofluorescens metod som används för LGI1 och CASPR2.
Relevansen av autoantikroppar med nivåer under 300 pmol/L är tveksam. Vid autoimmun encefalit är antikroppsnivån ofta över 300-500 pmol/L.
VGKC räknas till ett extracellulärt antigen. Generellt sett är behandling med immunoterapi oftare effektfull vid autoantikroppar riktade mot extracellulära antigen än vid autoantikroppar mot intracellulära antigen.
ReferenserHart et al. (1997). Autoantibodies detected to expressed K+ channels are implicated in Neuromyotonia. Ann Neurol 41: 238-246. PMID: 9029073.
Vincent A. et al. (2004). Potassium channel antibody-associated encephalopathy: a potentially immunotherapy-responsive form of limbic encephalitis. Brain 127: 701-712. PMID: 14960497.
Tan K. et al. Clinical spectrum of voltage-gated potassium channel autoimmunity. Neurology 70:1883-1890. PMID: 18474843.
Harrower T. et al. (2006). A case of voltage-gated potassium channel antibody-related limbic encephalitis. Nature 2:6:339-343. PMID: 16932578.
Irani S. et al. (2010).Antibodies to Kv1 potassium channel-complex proteins leucine-rich, glioma inactivated 1 protein and contactin-associated protein-2 in limbic encephalitis, Morvans syndrome and acquired neuromyotonia. Brain. 2010 Sep;133(9):2734-2748. PMID: 20663977.
Olberg H. et. al. Neurological manifestations related to level of voltage-gated potassium channel antibodies. J Neurol Neurosurg Psychiatry. 2013 Aug;84(8):941-943. PMID: 23595945.