ABSTRACT

Det tredje rikets ledmotiv var att man insisterade på konstruktionen av en rasistisk Volksgemeinschaft, och nazistiska organ sökte ständigt efter manifestationer av denna politiska och sociala ordning. I den nazistiska världsbilden hade varje tysk anspråk på Volksgemeinschaft, oavsett social bakgrund, och den nazistiska propagandans uppgift var att känslomässigt och symboliskt binda arbetare till rasgemenskapen, genom att ersätta deras klassmedvetande med en ny identitet baserad på ras. I artikeln hävdas att Junkers flygplansfabrik i Dessau utgjorde en särskilt lovande arena för detta experiment. Under rustningsboomen upplevde Mitttyskland en snabb industriell tillväxt, vilket gav en fruktbar jordmån för identifikation med regimen. Dessutom tjänade de expanderande industrierna ett annat syfte, eftersom själva arbetsplatsen framstod som en viktig arena för sociala praktiker genom vilka de nazistiska visionerna om en ny samhällsordning kunde komma till uttryck. Med utgångspunkt i den nazistiska uppfattningen om ”arbete” (Arbeit) visar artikeln hur nazistiska organ och Junkers-företaget självt försökte främja Volksgemeinschaft bland arbetskraften. Trots nazisternas upprepade påståenden om en revolutionär brytning med det samtida samhället kan Volksgemeinschaft inte förstås fullständigt om man inte tar hänsyn till hur regimen försökte bygga vidare på redan existerande identiteter och föreställningar, t.ex. den tyska flygningens bedrifter. Både det nazistiska begreppet ”arbete” och arvet från den tyska luftfarten betonade de inkluderande och exkluderande aspekterna av Volksgemeinschaft och gjorde den samtidigt mer tillgänglig för vanliga tyskar.