Under fyra år intervjuade jag hundratals sjuksköterskor för en bok (The Nurses: A Year of Secrets, Drama, and Miracles with the Heroes of the Hospital) och undersökte en subkultur som allmänheten vet lite om. Sjuksköterskeyrket kräver mycket av sina medlemmar: 12-14 timmars skift för att hantera trauman, hantera groteska händelser, lugna upprörda familjemedlemmar. Och de gör det med ett lugn och en elegans som inte visar hur komplicerat deras jobb egentligen är. De kvinnor och män jag talade med utstrålade den medkänsla och osjälviskhet som vi har kommit att förvänta oss av sjuksköterskor, egenskaper som gör det lätt att förstå varför landets 3,5 miljoner sjuksköterskor har toppat Gallups årliga undersökning om ärlighet och etiska normer i yrken i 13 år i rad.

Vilket gör yrkets tysta hemlighet än mer överraskande: utbredd trakasserier, mobbning och sabotage som är så destruktiva att patienter kan lida och i några fall har dött. Sjuksköterskor berättade för mig om många skrämmande beteendemönster: kollegor som undanhåller viktig information eller hjälp, sprider rykten, skäller ut namn, favoriserar och hotar eller skäller ut sjuksköterskor tills de slutar.

Sjuksköterskors mobbning är så utbredd att den har fått sitt eget uttryck. År 1986 myntade sjuksköterskeprofessorn Judith Meissner uttrycket ”Nurses eat their young” (Sjuksköterskor äter sina ungar) som en uppmaning till sjuksköterskor att sluta slita sönder oerfarna arbetskamrater. Nästan 30 år senare verkar mobbningen bli värre, säger Gary Namie, Ph.D., chef för Workplace Bullying Institute i Bellingham, Washington, som får fler samtal från sjuksköterskor än från anställda inom något annat område (36 procent jämfört med 25 procent från pedagoger, de näst vanligaste samtalsgivarna). ”Yrket står på randen till någon form av övergång”, säger Namie. ”Sjuksköterskor verkar acceptera våld mellan sjuksköterskor som en del av jobbet. Men de förlorar sjuksköterskor i massor.”

Från sin första vecka stod Christi, en 27-årig sjuksköterska på en intensivvårdsavdelning på ett sjukhus i North Carolina, ut. Sjukhuset hade ett erkännandeprogram där sjuksköterskor vars patienter berömde dem till ledningen fick en stjärna uppsatt på en anslagstavla. Den tidigare tomma tavlan fylldes snabbt med Christi stjärnor. Hennes arbetskamrater, en grupp på 14 mestadels medelålders sjuksköterskor, stirrade på henne och viskade om henne. När hon gick in i pausrummet blev de ”dödstysta”, minns hon. Och Christi var inte det enda offret. Sjuksköterskor på ett annat våningsplan skämde ut två av Christi vänner och kallade dem otrevliga namn tills de grät.

Sämst av allt var att klickmedlemmarna inte ville hjälpa Christi med patienter som krävde flera sjuksköterskor. Ungefär fyra månader in i jobbet hade Christi en patient som plötsligt förlorade medvetandet. Hon tryckte på kodknappen för att signalera att hon behövde akut hjälp med en kraschande patient. Till hennes chock kom ingen. Ensam tog Christi tag i kodvagnen utanför dörren, kontrollerade mannens blodsockernivåer och såg att de hade sjunkit så farligt lågt att han riskerade att hamna i en dödlig koma. Efter att Christi hade tryckt in druvsocker i droppet återfick mannen medvetandet. ”Det visade sig att han mådde bra, men i hela fem minuter sitter jag med den här mannen på golvet i ren panik. Min patient kunde ha dött”, säger hon. ”Jag var förkrossad eftersom det här är människor som är ’kallade’ att tjäna andra. Att föreställa sig att de skulle sätta en småaktig, personlig mobbningsfråga framför någons liv är helt enkelt förfärligt.”

Även när klickar inte beter sig illa i kritiska situationer, gör de fortfarande sjuksköterskor oroliga och påverkar deras arbetsprestationer. På ett sjukhus i Virginia har en grupp äldre sjuksköterskor en historia av att misshandla yngre medarbetare. ”Jag har sett dem ge någon flera patienter som behöver enskild vård och sedan titta på The Bachelor medan sjuksköterskan kämpar och springer runt”, säger Megan, 30, som är förlossningssjuksköterska. ”De tillbringar 99 procent av sin tid med att skvallra.”

En av dessa sjuksköterskor skrek också ut svordomar till Megan i receptionen och sa vid ett annat tillfälle till henne: ”Du har en måltavla på ryggen och folk gillar dig inte.” ”Det gör mig nervös när jag går till jobbet”, säger Megan. ”Vi äter våra ungdomar – det är verkligen sant, och det måste tas upp på ett bättre sätt.” Hennes chef rådde henne att inte sluta och sa: ”Ibland måste det bli värre innan det blir bättre.”

Förekomsten av mobbning av sjuksköterskor är häpnadsväckande. Forskare säger att minst 85 procent av sjuksköterskorna har blivit verbalt misshandlade av en kollega. Över hela världen uppskattar experter att en av tre sjuksköterskor slutar sitt arbete på grund av mobbning och att mobbning – och inte löner – är den främsta orsaken till den globala sjuksköterskebristen. (I USA räknar Bureau of Labor Statistics med att det år 2022 kommer att saknas 1,05 miljoner sjuksköterskor.)

”När dina kollegor utestänger dig, skrämmer dig eller inte stöttar dig känner du dig isolerad”, säger Martha Griffin, professor vid New England Institute of Technology, Ph.D., som är en av de ledande forskarna om sidovåld mot sjuksköterskor (att skrämma kollegor på samma nivå). Hon hänvisar till forskning som visar att mobbning är orsaken till att så mycket som 60 procent av de nya sjuksköterskorna lämnar sitt första jobb inom sex månader. Forskare från Nya Zeeland fann att mobbning får 34 procent av sjuksköterskorna att överväga att lämna yrket helt och hållet.

Statistiken gällde verkligen Christi. En vecka efter att hon räddat den kodande patienten solo stoppade en vän henne. ”Gå inte in i ditt skåp. Du måste ringa chefen, men jag vill inte bli inblandad”, sa vännen, som hade sett de andra sjuksköterskorna bryta sig in. Christi öppnade sitt skåp och lyfte upp sina kläder med en tungtandningspenna. Någon hade gömt en blodig spruta under dem. ”Min första tanke var: Det här kan vara mordförsök – för jag visste inte vad som fanns på nålen som jag skulle ha fått om den hade stuckit mig”, säger Christi. Hon ringde sin chef, som genast gjorde sig av med bevisen. När Christi bad om en utredning säger hon att ledningen vägrade och förklarade: ”Vi kan inte avskeda 14 personer för en sjuksköterska”. Efter att sjukhuset nekade hennes begäran om att byta skift eller byta avdelning lämnade hon institutionen.

Offer för mobbning av sjuksköterskor har sällan rätt till rättslig prövning eftersom aggression mellan kvinnor inte är diskriminerande. ”Om det inte finns sexuellt tvång finns det inget rättsligt skydd. Om man är av samma kön eller ras är man fast”, säger Namie. ”Mobbning är i första hand lagligt i Amerika.”

Griffin håller med om att det är ”mycket sällsynt” att mobbade sjuksköterskor får problem för sitt beteende. Mobbarna är ofta gynnade anställda, och arbetsledare kan inte med säkerhet bedöma en ”hon sa/ hon sa” som de inte bevittnade. Forskarna rapporterar att sjuksköterskor vanligtvis håller tyst eftersom de är rädda för repressalier, de tror inte att mobbaren kommer att straffas eller att något kommer att förändras, eller att deras handledare är vänligt inställda till förövaren eller själva är medskyldiga. De kanske inte står upp för sig själva eftersom beteendena är så förankrade i branschen att många sjuksköterskor antar att ”det är bara så vi är”. ”Alla känner till det, men ingen vill erkänna det”, säger Griffin. ”För vi vet att patienterna inte är lika säkra på sjukhus som har sådana här beteenden.”

Det är frestande att tillskriva sjuksköterskornas fientlighet till den stressiga arbetsmiljön med höga insatser. Men studier visar att fler sjuksköterskor upplever mobbning från kollegor än vad läkare eller annan vårdpersonal gör. Sjuksköterskor blir oftare verbalt misshandlade av varandra än av patienter, patienters familjer och läkare, som alla ofta misshandlar sjuksköterskor.

Bland sjuksköterskor är mobbning vanligtvis mer passivt aggressivt än trakasserier. En undersökning av Research in Nursing & Health från 2011 visade att de vanligaste mobbningsmetoderna är ”att få en ohanterlig arbetsbörda” och ”att bli ignorerad eller utesluten”. Griffin fann att de fem vanligaste formerna av lateralt våld bland sjuksköterskor är: ”Icke-verbala anspelningar (höja ögonbrynen, göra ansiktsuttryck), verbal förolämpning (spydiga kommentarer, brist på öppenhet, abrupta svar), undergrävande aktiviteter (vända sig bort, inte tillgänglig), undanhållande av information … sabotage (medvetet sätta upp en negativ situation).”

Sådana beteenden kan förstås förekomma inom alla yrken. Men inom sjuksköterskeyrket är kommunikationen av största vikt för det hyperprecisa teamarbete som krävs för att behandla patienter. När kommunikationen brister – mellan sjuksköterskor eller mellan sjuksköterskor och läkare – riskeras patienternas liv. I en rapport från 2014 från The Joint Commission, det styrande organet och ackrediteringsgruppen för sjukhus, konstaterades att 63 procent av de fall som resulterade i en oförutsedd död eller permanent funktionsnedsättning för en patient kunde spåras tillbaka till ett kommunikationsfel.

Sjuksköterskorna befinner sig i ett ännu svårare dilemma när mobbaren är deras chef. Chefer har bestraffat sjuksköterskor som de inte gillar genom att ge dem oönskade scheman, stapla på arbetsbördan eller tilldela dem stridbara eller på annat sätt besvärliga patienter. I en studie från 2010 rapporterade Shellie Simons, professor i omvårdnad vid UMass Lowell, att en sjuksköterska berättade följande för henne: ”Under min första graviditet fick jag de mest smittsamma patienterna – HIV, tuberkulos och hepatit – för att den ansvariga sjuksköterskan inte gillade mig.”

Anna, 29 år, som en gång i tiden arbetade på en akutmottagning i Texas, beskrev en klick av arbetsledare som var ”som hämtad från Mean Girls”. Ledaren höll ofta möten före skiftet där hon valde ut någon att förödmjuka inför hela personalen. ”Ingen sa någonsin något tillbaka”, säger Anna. ”Hon var som ett ondskefullt geni; hon kunde komma undan med mycket eftersom hon var smart och riktigt bra på patientvård.” Under ett skift, när en arbetsledare överbelastade henne med sju patienter, uttryckte Anna sin oro över att hon inte kunde ge ordentlig vård till så många människor samtidigt. (Sjuksköterskefacket National Nurses United förespråkar högst fyra akutpatienter per sjuksköterska). Föreståndaren lammade henne tills hon grät och sa sedan åt henne att åka hem. Under ett annat skift var Anna tvungen att hålla fast en före detta soldat. Patienten var ”en röra, med övermänsklig styrka, som den otroliga Hulken på droger. Jag tryckte på ringklockan för att få hjälp, men hon sa nej. Det var chefen som man skulle ringa efter hjälp!” säger Anna, som var tvungen att skrika efter hjälp. Det krävdes sex personer för att hålla fast patienten. Efter ett år betalade Anna sjukhuset för att få ut sitt kontrakt: ”På grund av hennes klick fanns det ingen säker plats att gå till förutom ut.”

Varför är mobbning så vanligt bland sjuksköterskor? Många sjuksköterskor antar att eftersom arbetskraften till 91 procent består av kvinnor är de förutbestämda att tillgripa baklängespolitik och smicker. Men argumentet ”flickor kommer att vara flickor” förminskar bara ett fält av smarta, starka kvinnor som brinner för sina jobb. Forskare hävdar att sjuksköterskor är en belägrad grupp på grund av en historia av maktlöshet och underkastelse inför mestadels manliga läkare och administratörer. De har vuxit till att acceptera mobbning som en oundviklig yrkesrisk. ”Tyvärr har många sjuksköterskor lärt sig att helt enkelt ”ta det lugnt och uthärda det”, och som ett resultat av långvariga övergrepp har sjuksköterskor blivit en förtryckt grupp som inte har någon annanstans att rikta sin ilska mot andra sjuksköterskor än mot andra sjuksköterskor”, konstaterade forskare från Saint Joseph’s University 2005. (Intressant nog är det så att när sjuksköterskor har bättre arbetsförhållanden är de mindre benägna att vara aggressiva mot varandra, enligt en studie i Journal of Advanced Nursing från 2010.)

Om de tror att om de klagar till läkare eller administratörer kan de äventyra sina arbeten, är det mer troligt att sjuksköterskor omdirigerar sin ilska eller rädsla mot varandra. De har vanligtvis inte andra utvägar på arbetsplatsen för att ventilera sina frustrationer. På många sjukhusavdelningar får sjuksköterskorna inte tid att äta, ta en promenad eller ens gå på toaletten. De är ofta överarbetade och blir antastade av aggressiva patienter. De kan vara så fysiskt och känslomässigt utmattade att de har lite tid för sig själva, för att inte tala om sina kollegor.

Det kan ändå finnas en skillnad mellan den uppenbara mobbning som kan ske var som helst och den skrämselpropaganda som kvalificerar sig som att sjuksköterskor äter sina ungar. Vissa sjuksköterskor vill att en nybörjare ska bevisa sin förmåga innan de accepterar henne som en del av teamet. Om en sjuksköterska inte kan hantera kritik från en jämnårig, tänker man, hur ska hon då kunna hantera stressen av att försöka rädda en kodande patient eller behandla en alkoholiserad patient som trakasserar henne sexuellt? Sjuksköterskor kan alltså vara otåliga eller ovilliga att erbjuda hjälp för att piska nyutexaminerade sjuksköterskor i form. American Nurses Association (ANA) kallar mobbning av sjuksköterskor för ”en typ av initiering för att avgöra om den nya sjuksköterskan är tillräckligt tuff för att överleva”. Det ursäktar dock inte beteendet, utan anger på sin webbplats följande: ”ANA hävdar att all sjuksköterskepersonal har rätt att arbeta i sunda arbetsmiljöer som är fria från kränkande beteenden som mobbning, fientlighet, laterala övergrepp och våld, sexuella trakasserier, skrämseltaktik, missbruk av auktoritet och ställning samt repressalier för att tala om missförhållanden.”

För sitt nuvarande jobb i Virginia var Megan en ”resesjuksköterska” som tog kortvariga anställningar runt om i landet. På varje sjukhus testade de anställda sjuksköterskorna henne för att avgöra om hon höll måttet. De gav henne ”medicinerade skrikare” och patienter med fientliga familjemedlemmar, eller parade henne med ”en hemsk läkare, eftersom de visste att det skulle bli en krock mellan personligheterna”, säger hon. ”Varje ställe jag kom till hade någon form av barriär som jag var tvungen att övervinna.” Hon skiljer denna trakasserier från den mobbning hon utsätts för nu. ”Man vill veta att resenären som de tar in är bra”, säger hon. ”Jag kan rättfärdiga trakasserierna mer än mobbningen.”

I samband med att mobbning på arbetsplatsen alltmer har blivit en del av den nationella dialogen oroar sig en del erfarna sjuksköterskor för att nyutexaminerade missförstår deras ton. ”När man befinner sig i en sådan högtrycksmiljö reagerar man bara ibland. Sjuksköterskor måste kunna hantera detta. Om man blir fångad av situationens ångest tenderar man att missa de små detaljerna i patientvården som kan vara skillnaden mellan liv och död”, säger Meghan, 30 år, som är barnsjuksköterska i Pennsylvania. ”Folk gör saker på sjukhus som de inte skulle göra i verkliga livet, som att tappa humöret. Om man tar det personligt kommer det att påverka ens arbetsprestation. Du måste komma över dig själv.”

När Jen, 46, sjuksköterska på intensivvårdsavdelningen i Kalifornien, såg att en ny sjuksköterska planerade att ge en patient en potentiellt giftig dubbel dos medicin, sa hon till henne: ”Du måste kolla upp mediciner som du inte känner till innan du ger dem, så att du inte skadar människor”. Den yngre sjuksköterskan rapporterade sedan till enhetens ansvarige sjuksköterska att Jen var ”elak och mobbade” henne.

”Jag skrek inte åt henne, men jag höll henne inte heller i handen och sa försiktigt till henne att slå upp saker som hon inte visste. Jag gillar att preceptera nya sjuksköterskor, men mycket beror på hur man kommunicerar och på att de inte är defensiva. Det är en ömsesidig väg”, säger Jen. ”Det finns en känsla bland äldre sjuksköterskor att nyare sjuksköterskor är mer bortskämda än vad vi var. Inse att jag kanske kommer från en upptagen eller stressig plats. Jag försöker bara hjälpa till; jag menar aldrig att såra någons känslor.” Eftersom så många avdelningar är underbemannade tar oerfarna sjuksköterskor på sig ett stort ansvar och kritiska patienter oavsett om de är redo eller inte. Meghan, som har sett nybörjare göra potentiellt katastrofala misstag, säger att de ”kan vara opålitliga och farliga”, vilket leder till att vissa erfarna sjuksköterskor tror att de måste vara stränga för att skydda patienterna. ”Efter ett tag blir man trött på att folk gör samma dumma misstag, så man tenderar att inte se upp med vad man säger”, säger hon. ”Ibland måste man säga saker på ett hårt sätt så att de förstår. En del nyutexaminerade sjuksköterskor tror att de vet allt. De tenderar att vara de personer som andra är elaka mot. Om man kommer in på sin höga häst måste man bli nedtryckt lite, för det är de sjuksköterskorna som gör fel och skadar människor.”

Men patientvården kan också försämras när sjuksköterskor skrämmer varandra. Många sjuksköterskor berättade om tillfällen då de behövde hjälp med att lyfta en stor patient och medarbetare tvingade dem att göra det själva och lät patienten lida på grund av den längre och mer obekväma processen. Griffin kallar alla typer av hotelser för ”ett säkerhetsproblem”. Sårbarheten hos någon som behöver vård bör aldrig äventyras på grund av någon övergångsritual. Om du inte känner dig bekväm med att säga ifrån eller om någon inte vill hjälpa dig är patienterna i fara.”

Clicken på Annas tidigare sjukhus ”täckte upp för vissa sjuksköterskor”, säger hon och nämner ett fall där en medlem av kliken använde syre på ett olämpligt sätt på en patient. Han dog strax efter att ha blivit utskriven. ”Klicken ljög och sa att inget ovanligt hände när flera personer visste att han fick syrgas i flera timmar medan han sov, och det gör man inte”, säger hon. ”Ingen sa något om det eftersom det var fel grupp människor att lägga sig i.”

Det är säkert att säga att det stora flertalet sjuksköterskor inte skulle låta en mellanmänsklig fråga hindra dem från att göra rätt för patienterna. Ändå har vissa gjort det, med katastrofala resultat. Namie säger att han har varit rådgivare på tre sjukhus där mobbning av sjuksköterskor spelade en roll i en patients död. I en operationssal hade en erfaren sjuksköterska för vana att förödmjuka nya sjuksköterskor. När en sjuksköterska som hon utbildade ropade på hjälp ignorerade den äldre sjuksköterskan henne och patienten dog. ”Familjerna får aldrig veta”, säger Namie. ”Människor dör på grund av att äldre klickar plågar de nya. De tvingar nya sjuksköterskor att leka gissningslekar när det gäller tekniker, och när de ställer en fråga säger de: ’Du borde veta, varför skulle jag berätta det för dig, du är så dum’. Det omedvetna offret i allt detta är patienten, som lider på grund av att de äldre sjuksköterskorna vill spela spel med yngre sjuksköterskor. Men det får konsekvenser på liv och död.”

Denna artikel finns i majnumret av Marie Claire, som finns i tidningsbutikerna nu.

Du bör också kolla in:

Usch: Män tjänar mer pengar än kvinnor, till och med som sjuksköterskor

Farorna med kvinnliga mobbare på arbetsplatsen

Kendall Jenner får råd av Coco Rocha om hur man hanterar mobbare