Articles

Har Tolkiens älvor spetsiga öron? Nej

A woman has pointy ears - pointing down.
Det finns inga alver med spetsiga öron i J.R.R. Tolkiens berättelser. Många människor har dock naturligt spetsiga öron. För många människor bildas spetsarna av deras lober som pekar neråt. Fans av myten om alver med spetsiga öron tar aldrig hänsyn till sanna mänskliga öronformer.

Q: Har Tolkiens alver spetsiga öron? Nej

ANSVAR: Tolkiens alver har inte spetsiga öron. Vi tolererar dock dessa ändlösa debatter om huruvida Tolkiens alver hade spetsiga öron eftersom … ja, jag vet inte varför längre. Argumentet för spetsiga öron kan sammanfattas som ”vi ska ignorera berättelserna och förlita oss på obskyra, övergivna eller förkastade texter som inte uttryckligen säger att Tolkiens alver hade spetsiga öron”.

Fakta om Tolkiens alver är:

  • Inte någon gång under sitt liv gjorde J.R.R. Tolkien publicerat något som sa att alver hade spetsiga öron
  • Argumenten för spetsiga öron på Tolkiens alver tar en handfull texter ur sitt sammanhang (den ”elviska” kommentaren i ett brev var för att beskriva Bilbos öron för en illustratör som aldrig hade läst boken)
  • Tolkiens skönlitteratur skiljde mellan alver och människor genom deras röster och ögon
  • Tolkiens egna privata anteckningar avfärdar i stort sett idén
  • Fannistiska projektioner av spetsiga alvöronor dök upp långt innan Tolkiens språkliga anteckningar publicerades
  • Det finns inget ”prejudikat” i Tolkiens skrifter för spetsiga öron
  • Invokering av Uzi-regeln (”han sa inte specifikt att de inte har spetsiga öron, så de måste ha det”) ger inga spetsiga öron på Tolkiens alver
  • Det faktum att små små trädgårdsalver avbildades med spetsiga öron före Tolkiens fiktion har inget att göra med Tolkiens fiktion

Trots det faktum att från det att han publicerade The Hobbit 1937 till sin död 1973 hade J.R.R.R. Tolkien aldrig sa till någon eller skrev i någon bok som han publicerade eller hade för avsikt att publicera att hans alver hade spetsiga öron, insisterar vissa människor på att de måste ha det.

Enklare uttryckt: Hittills har inga berättelser skrivna av J.R.R. Tolkien publicerats där hans alver beskrivs ha spetsiga öron.

Det finns inga referenser till alvornas öron i någon publicerad berättelse av Tolkien. Faktum är att man måste ignorera de berättelser som publicerats för att fabricera till synes övertygande argument för Tolkienälvor med spetsiga öron.

När fans frågar om Tolkiens älvor har spetsiga öron brukar folk hänvisa till två kontroversiella texter som aldrig integrerades i någon av J.R.R. Tolkiens berättelser. Den första texten är hämtad från brev nr 27, som Tolkien skrev i mars eller april 1938 som svar till Houghton Mifflin Company, som hade bett om teckningar som skulle användas i den amerikanska upplagan av Hobben.

Jag är rädd att om ni kommer att behöva teckningar av hobbiter i olika attityder, måste jag lämna det i händerna på någon som kan teckna. Mina egna bilder är en osäker vägledning – t.ex. bilden av herr Bagger i kapitel VI och XII. Den mycket dåligt tecknade i kapitel XIX är en bättre vägledning än dessa när det gäller allmänna intryck.

Jag föreställer mig en ganska mänsklig figur, inte ett slags ”fe”-kanin som en del av mina brittiska recensenter tycks tycka om: tjock i magen, kort i benen. Ett runt, jovialiskt ansikte; öron bara lite spetsiga och ”elviska”; håret är kort och lockigt (brunt). Fötterna från anklarna och nedåt, täckta med brun hårig päls. Kläder: gröna sammetsbyxor; röd eller gul väst; brun eller grön jacka; knappar i guld (eller mässing); en mörkgrön huva och kappa (tillhörande en dvärg).

Faktuell storlek – endast viktigt om andra föremål finns på bilden – säg ungefär tre fot eller tre fot sex tum. Hobben på bilden av guldhagnen, kapitel XII, är naturligtvis (förutom att han är fet på fel ställen) enormt för stor. Men (som mina barn i alla fall förstår) befinner han sig egentligen i en separat bild eller ”plan” – han är osynlig för draken.

Bilbo Baggins as painted by J.R.R. Tolkien in the Eagles' eyrie.
Bilbo Baggins så som J.R.R. Tolkien målade honom i Eagles’ eyrie.

Det råder ingen tvekan om att Tolkien föreställde sig att hans hobbits hade spetsiga öron. Den bästa avbildningen som Tolkien själv ritade av Bilbo finns i bilden ”The Eagle’s Eyrie”, där Bilbo vaknar upp. Vi kan tydligt se Bilbos långsträckta öra. Med hänsyn till Tolkiens egen självförnekelse kan vi hävda att förlängningen kan vara oavsiktligt överdriven eller kanske avsiktligt så för att betona.

Då det inte finns någon kontrovers om formen på hobiternas öron, faller folk snabbt över till att debattera huruvida hobiternas öron är en godtagbar referens för formen på älvornas öron (baserat på det brev som citeras ovan). Det finns två problem med att använda brevet för att hävda att Tolkiens alver har spetsiga öron. För det första har ingen Tolkienbiograf eller forskare fastställt att någon på Houghton Mifflin Company någonsin hade sett en Tolkienbild eller berättelse som föreställer alver med spetsiga öron. För det andra finns det bevis för att adjektivet ”elvisk” har en utbredd användning som åtminstone går tillbaka till Shakespeares tid. Etymology Online Dictionary säger att ordet går tillbaka till 1300-talet (1300-talets England), långt före Shakespeare. Därför kan vi varken visa att de anställda på Houghton Mifflin skulle ha haft någon kännedom om Tolkiens alver (utöver vad som anges i texten till Hobbit) eller att Tolkien själv använde ”elvish” på något sätt för att hänvisa till detaljer från sina egna berättelser.

The Sindarin Elf Beleg by J.R.R. Tolkien. This painting does not help answer the question of whether Tolkien elves have pointed ears.
The Sindarin/Noldolin Elf Beleg by J.R.R. Tolkien

Nu behöver vi inte lämna diskussionen med Hobbit. Det finns en annan berömd målning som Tolkien gjorde som heter ”Beleg Finds Gwindor in Taur-nu-Fuin” där Sindarin/Noldolin-älven Beleg hittar Gwindor av Nargothrond sovande i skogen. Tekniskt sett är den andra alven (som inte är avbildad här) Flinding och Beleg är en ”Noldo”. Christopher Tolkien menar att målningen gjordes 1927 eller 1928 (jfr The Book of Lost Tales, del II, ”Turambar and the Foalokë”). Det är mycket svårt att undersöka figurerna tillräckligt detaljerat för att se deras ansikten, än mindre deras öron. Flinding/Gwindors ansikte är dolt men som man kan se här är Belegs ansikte skäggigt. Så den här målningen hjälper inte till att lösa frågan, har Tolkiens alver spetsiga öron?

Som ett sidospår: Är inte Tolkiens fans övertygade om att hans alver är skägglösa? Ändå kan vi inte se tillräckligt mycket av Belegs öra för att veta om det är spetsigt eller inte. Så i brist på bevis för en elva med spetsiga öron i den här målningen måste vi övervinna det faktum att Beleg har skägg för att rationalisera eller rättfärdiga att använda den här bilden för att hävda att Tolkiens alver har spetsiga öron. (Faktum är att hela debatten om skäggiga älvor kastades omkull av Vinyar Tengwar, men det är en annan historia). Ändå är vissa människor fortfarande övertygade om att Tolkiens alver har spetsiga öron. Varför?

Det finns en obskyr text (vanligen kallad Words, Phrases and Passages) utgiven av Elvish Linguistic Society där följande finns och ofta citeras:

Q lasse ’blad’ (S las); pl. lassi (S lais). Det tillämpas endast på vissa typer av blad, särskilt trädens, och skulle t.ex. inte användas om blad av en hyacint (linque). Det är alltså möjligen besläktat med LAS ’lyssna’, och S-LAS stam av elviska ord för ’öra’; Q hlas, dual hlaru. Sindarin dual lhaw, singular lhewig.

Bemärk den absoluta INNEHÅLLEN av ett omnämnande av spetsiga öron – men den här artikeln har kritiserats på webben i åratal för att ha utelämnat ett omnämnande av den passagen. Okej, så där ja. Ännu ett bevis som INTE nämner spetsiga älvoröron har nu lagts till den här artikeln.

Det sista beviset som folk använder för att argumentera för att Tolkiens älvor skulle ha spetsiga öron är en post från ”The Etymologies”, en ordlista över älvordar från tiden före Sagan om ringen som Christopher Tolkien publicerade i The Lost Road and Other Writings.

Las (1)
*lasse ’blad’: Q lasse, N lhass; Q lasselanta ’lövfall, höst’, N lhasbelin (*lassekwelene), jfr Q Narquelion . Lhasgalen ’grönblad’ (gnomnamn på Laurelin). (Vissa tror att detta är relaterat till nästa och *lasse ’öra’. De kvendiska öronen var mer spetsiga och bladformade än .)

Las (2)
’lyssna’. N lhaw ’öron’ (av en person), gammal dual *lasu – därav singular lhewig. Q lar, lasta- ’lyssna’; lasta ’lyssna, höra’ – Lastalaika ’skarpa öron’, ett namn, jfr N Lhathleg. N lhathron ’hörare, lyssnare, tjuvlyssnare’ ( *la(n)sro-ndo ) ; lhathro eller lhathrando ’lyssna in, tjuvlyssna’.

Ja, det här verkar ganska övertygande, eller hur? Uttrycket ”mer spetsig och bladformad än ” innebär helt klart ett visst mått av spetsighet. Christopher var dock inte säker på att hans far hade skrivit ”människa” i slutet av meningen. Det är svårt att föreställa sig vad som annars skulle kunna stå där (och den här artikeln har kritiserats för att inte nämna det faktum att minst en annan person som tittat på texten har förklarat att det absolut måste vara ”människa”), men det finns ingen anledning att tvista om Christophers gissning. Mänskliga öron kan faktiskt verka väldigt spetsiga. Tolkien hade säkert möjlighet att lägga märke till detta.

Many human ears are naturally pointed and leaf-like in shape.
Många människoöron är naturligt spetsiga och bladliknande till formen.

Men det finns fortfarande ett problem: Inte en enda av Tolkiens berättelser nämner elviska öron. Så om du letar efter bevis för att Tolkiens alver har spetsiga öron kommer du inte att hitta något. Faktum är att i varje passage där karaktärer eller berättelser lyfter fram några särskilt ”elviska” drag hos alverna i Tolkiens berättelser är hänvisningarna till antingen alvernas ansikten eller deras ögon. Som exempel kan nämnas att vi i ”Narn i Chin Hurin” (Unfinished Tales of Numenor and Middle-earth) läser följande:

På detta sätt talade Sador med Túrin när han blev äldre; och Túrin började ställa många frågor som Sador hade svårt att besvara, eftersom han tyckte att andra närmast besläktade borde ha haft undervisningen. Och en dag sade Túrin till honom: ”Var Lalaith verkligen som ett alvbarn, som min far sade? Och vad menade han när han sade att hon var kortare?”

”Mycket lik”, sade Sador, ”för i sin första ungdom verkar människornas och alvernas barn vara nära besläktade. Men människobarn växer snabbare och deras ungdom går snart över; så är vårt öde.”

Är du fortfarande osäker på om Tolkiens alver har eller inte har spetsiga öron? I uppsatsen ”Laws and Customs Among the Eldar”, som publicerades i Morgoth’s Ring, skrev Tolkien:

Eldar växte i kroppslig form långsammare än människorna, men i själen snabbare. De lärde sig att tala innan de var ett år gamla, och på samma tid lärde de sig att gå och dansa, ty deras vilja kom snart att behärska deras kroppar. Ändå var det mindre skillnad mellan de två släkterna, alver och människor, i den tidiga ungdomen; och en man som såg alvbarn leka kunde mycket väl ha trott att de var människobarn, av något vackert och lyckligt folk. För i sina tidiga dagar gladde sig alvbarnen fortfarande åt världen omkring dem, och deras själs eld hade inte förtärt dem, och minnets börda var fortfarande lätt för dem.

Denna samma observatör kunde verkligen ha förundrats över dessa barns små lemmar och statur, och bedömt deras ålder genom deras skicklighet i ord och elegans i rörelse. För i slutet av det tredje året började de dödliga barnen överträffa alverna och skyndade sig fram till full storlek medan alverna dröjde kvar i barndomens första vår. Människobarn kunde nå sin fulla längd medan Eldar i samma ålder fortfarande var i kroppen som dödliga på inte mer än sju år. Inte förrän vid det femtionde året uppnådde Eldar den statur och form som deras liv därefter skulle bestå i, och det skulle gå några hundra år innan de var fullvuxna.

Nu, om du har tagit dig så här långt är du antagligen tveksam, eller kanske övertygad på ett eller annat sätt, eller väntar på nästa punkt i en oändlig litania av titthål. Du behöver inte acceptera att Tolkien-älvor inte har spetsiga öron. Men vi kan också peka på att Tuor och Aragorn ser ut som älvherrar i berättelserna, och prins Imrahil, och folk kommer fortfarande att peka på den posten i ”The Etymologies”, ett verk som Tolkien återvände alltmer sällan till under åren efter det att han publicerade The Hobbit.

För att vara ärlig så har du, om du fortfarande frågar eller argumenterar för att Tolkiens alver hade spetsiga öron, antagligen missat den egentliga poängen med allt detta. J.R.R. Tolkien kom fram till att HANS alver aldrig hade spetsiga öron.

Om vi för diskussionens skull antar att J.R.R. Tolkien inte kunde bestämma sig, finns det inget sätt för någon annan att fastställa de kanoniska fakta i frågan. Så nästa gång du ser någon fråga om Tolkiens alver har spetsiga öron kan du bara le medvetet. Du får en glimt av början på resan. Kanske kommer den att leda hit; kanske någon annanstans.

Men hur är det med Tolkien Society FAQ Page? Tolkien Society’s officiella FAQ-sida säger, på grundval av de felaktiga argument som motbevisats ovan, att Tolkiens alver har spetsiga öron. Det betyder bara att Tolkien Society har fel.

Se även:

Hur mycket är Peter Jacksons alver lik Tolkiens alver?

Är alla Tolkiens alver ljushyade?

Hur tillförlitliga är Etymologierna som Tolkienkälla?

Mycket om Arwen, älvprinsessan

# # # #

Har du läst våra andra artiklar med frågor och svar om Tolkien och Midgård?

Följ The Middle-earth Blog

Hantera dina ONCE DAILY DIGEST-prenumerationer här

Ett bekräftelsemail skickas till nya prenumeranter OCH avregistrerare. Vänligen håll utkik efter det!

Klicka här för att följa The Middle-earth Blog på Twitter: @tolkien_qna.

The Middle-earth Blog’s RSS Feed (endast sammanfattningar)