Här är varför fiskar flyter upp och ner när de dör
Få saker i barndomen är mer traumatiserande än att vakna upp en morgon och upptäcka att ens älskade husdjursfisk, Michael Scofield, flyter upp och ner i sitt akvarium (sann historia); hans lilla fiskeljus släcktes grymt före sin tid. Men varför flyter de upp och ner när de bestämmer sig för att ta en tur med porslinsexpressen?
Svaret på den frågan har mycket att göra med hur de upprätthåller rätt flytförmåga när de lever. Som du kanske vet eller inte vet har de flesta fiskar ett organ som allmänt kallas ”simblåsa”. Detta organ kan fyllas eller tömmas på luft av fisken när den vill via gälarna, vilket gör att den antingen kan flyta högre, sjunka lägre eller hålla sig svävande på ungefär samma djup, inte helt olikt en flytkompensator (BC) som används av dykare.
Och även om simblåsan är avgörande för fiskens förmåga att flyta, sjunka eller sväva utan att behöva använda mycket energi, har den den den olyckliga bieffekten att den gör dem ganska instabila. Forskning har visat att den relativa positionen för en fisks ”flytcentrum” hos fiskar med simblåsor nästan alltid är belägen under deras masscentrum nära magen, vilket gör dem ganska benägna att rulla hydrostatiskt, vilket bara är ett fint sätt att säga att det gör dem mer benägna att gå upp i luften. Det är därför man ofta kan se fiskar flaxa med sina fenor, även när de inte rör sig och i helt stilla vatten.
Det är också därför som fiskar som blir sjuka eller skadade ibland börjar simma på sidan eller till och med upp och ner; de förlorar helt enkelt förmågan att upprätthålla den hydrostatiska jämvikten och den mer flytkraftiga delen av deras kropp försöker flyta upp till ytan. När fiskar slutligen dör förlorar de naturligtvis all förmåga att hindra sig själva från att rulla runt och flytkraften i simblåsan tar över.
Det bör också noteras att fiskar inte nödvändigtvis alltid flyter när de dör. Om en fisk t.ex. dör med lite eller ingen luft i sin simblåsa, gör inte döden på ett magiskt sätt att blåsan expanderar för att öka flytkraften. I dessa fall sjunker fisken ofta och då börjar nedbrytningen. Med det sagt kan nedbrytningsprocessen ibland resultera i att tillräckligt mycket gas produceras och fångas in i fisken för att få den att flyta upp till ytan.
Så kort sagt, fiskar flyter uppåt när de dör eftersom många av dem är topptunga och har ett organ i den nedre regionen som är fyllt med luft.