Jag vet inte hur det är med dig, men jag har alltid undrat varför en person från Filippinerna kallas för filippinare när landet tydligt stavas med ”Ph”?

Det var på tiden att det kom en artikel som besvarade denna fråga. Det visar sig att svaret ligger i öarnas historia och att det inte är så komplicerat som du tror.

Så här går det till: (artikeln fortsätter efter annonsen)

Simpelt uttryckt kallas någon från Filippinerna för filippinare eftersom ordet kommer från det spanska namnet på landet: las Islas Filipinas. Du förstår, spanjorerna kallade ursprungligen öarna för San Lázaro men i mitten av 1500-talet ändrades namnet till las Islas Filipinas efter kung Filip II (Felipe på spanska).

När namnet överfördes till det engelska språket ändrades namnet till ”The Philippines” för att matcha den engelska stavningen ”Ph” av Phillip. Engelsmännen hade dock aldrig ett lämpligt namn för folket i Filippinerna – ”Philippine” eller ”Philippinian” lät helt enkelt inte rätt, så de antog ”Filipino” som det användes i spanskan – med ett ”F” och med suffixet ”ino”.

Interessant nog, när filippinerna utvecklade sitt eget nationella språk i slutet av 1800-talet, kallade de det för Pilipino – med ett ”P”. Det beror på att språket huvudsakligen bygger på det austronesiska språket tagalog som inte har något ”F”-ljud.

Och nu vet du!

Om du gillar det du läser kommer du definitivt att älska det här: Det här är skillnaden mellan ”Latino” och ”Hispanic”