”När han gick i land såg han en stor folkmassa, och han förbarmade sig över dem, eftersom de var som får utan herde. Och han började lära dem många saker.” – Markus 6:34

Turkiska herdar såg med fasa på när hundratals av deras får följde efter varandra ut över en klippa, uppger turkiska rapporter. Först gick ett får över klippkanten, för att sedan följas av hela flocken, enligt rapporterna. Mer än 400 får dog i det 15 meter höga fallet – deras kroppar dämpade fallet för de 1 100 andra som följde efter. (BBC News)

Får är inte de smartaste djuren i världen. De är stumma, har en tendens att vandra och är ganska försvarslösa. Tim Challies säger så här om får: ”Lämnade åt sig själva kommer får inte och kan inte klara sig särskilt länge. Nästan alla andra domesticerade djur kan återföras till det vilda och har en chans att överleva, men inte får. Sätt ut ett får i det vilda och du har precis gett naturen ett mellanmål.”

Så utan en herde har fåren problem. Faktum är att fåren är hopplösa utan en herde. Och det är vad Jesus säger här om människorna i Markus kapitel sex. Utan en herde var de vilse, de var hopplösa. Detta var sant för den folkmassa som Jesus hade att göra med och det är sant för alla i dag som inte är troende. Detta gällde också dig och mig innan vi kom till den store herden, Jesus Kristus. Människan utan Kristus är som ett får utan herde. Människan utan Kristus är förlorad och hopplös. Jesus är vår herde, vårt enda hopp och medel för frälsning.

Jesus förbarmar sig över dessa människor och vad gör han av sin medkänsla för dem? Titta på slutet av vers 34. Där står det: ”Och han började lära dem många saker”. Resultatet av hans medkänsla för dessa människor var att han undervisade dem. Han gav dem det de behövde mest – sig själv! Han gav dem information om sig själv! Han gav dem Guds ord. Han lärde dem Guds ting. Hans barmhärtighet för dem resulterade i att han lärde dem om Gud.

.